Jag borde egentligen börja med att be om ursäkt för att jag inte uppdaterat bloggen på ett halvår, men det orkar jag inte. Så.... istället säger jag att jag haft en helt fantastisk sommar till att börja med. Fantastiska resor, vandringar och naturäventyr. Bästa sommaren på flera år.

och nu till det denna blogg faktiskt handlar om, min resa som transperson. Under sommaren hade jag uppehåll någon månad från utredning p.g.a semester. Innan sommaren blev jag klar hos socialpedagogen. Mötena med socialpedagogen var fruktansvärt krävande psykiskt. Jag fick blotta hela mitt inre. Fick svara på de mest bisarra och privata frågor. Sexfantasier, hur jag onanerar, hur ofta, hur jag har sex osv. osv. HEMSKT! Kändes ibland som att det samlades material till någon form av porrfilm eller material att onanera till. Det har INGETING med min könsidentitet att göra. När jag ifrågasatte så var det visst relevant då det tydligen hänger ihop, men jag, inklusive många andra transpersoner håller definitivt inte med och vem vet det bäst? Vi, eller någon hetero cis-människa? Sex ser olika ut för ALLA vare sig en är man, kvinna, båda eller inget av det.

Nåja, nog om det... Nu går jag hos psykolog, igår (5 okt) var andra gången. Vid ett tillfälle under första mötet fick jag frågan hur jag har tänkt kring nedre kirurgi (skapa en penis). Jag är osäker, då dagens metoder inte är tillräckligt bra. Det finns flera olika metoder, och vi pratade om dem, vad jag känner är viktigaste funktionen/funktionerna. Är det att kunna pissa med den? Kunna penetrera med den? Kunna få erektion? Ha känsel i den? Passera i omklädningsrum? Etc. Hur jag tänker och vilken metod som ev skulle passa mig bäst håller jag för mig själv då jag känner att mitt könsorgan är mitt och ingen annans. Det jag kan säga är att en nedre kirurgi är inte vad som ligger som prio ett. Prio 1 är testosteron. Gårdagens möte gick vi mest bara igenom det formulär jag fyllde i vid första mötet. Fick lite frågor kring hur mina bröst ser ut inför ev. operation och så fick jag veta att detta troligen var det sista mötet hos psykologen innan diagnos sätts. Ska till läkaren den 18e oktober och det blir förhoppningsvis sista! ÄNTLIGEN ÄR DENNA JÄVLA RESA SNART ÖVER! ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN!!!

Ett stort tack till bästa Sofie som åkte med mig igår, det var verkligen trevligt att äntligen ses efter alla dessa månader! Som vanligt massor av skratt och konstigheter. Älskar dig som fan, måste ses snart igen <3