Ber om ursäkt för att det inte blev något inlägg senast jag var till Alingsås, men det är inte mycket att säga om mötena mer än att mamma var med sist och pappa denna gång. Så nu är anhörigsamtal avklarat. Båda fick ungefär samma frågor. Hur jag varit under min uppväxt var fokuset helt enkelt. Ja, och så fick de tala om hur det kändes och vad de tänkte när jag bytte namn och kom ut som transperson.
Troligen blir 19 maj sista gången hos socionomen och sedan är det väntetid till psykologen i några månader, känns förjävligt.
Jag flyter mest bara med just nu, försöker få dagarna att gå. Måendet är inte helt stabilt, men det är ingen ångest åtminstone. Glömde medicin en dag, viket jag upptäckte när ångesten kröp fram dagen efter. Så nu vet jag att jag inte kan sluta med mina antidepressiva i alla fall. Ingen ångest så länge jag sköter och kommer ihåg tabletten.

Jag har hör och häpnad börjat umgås med en mycket trevlig människa, som likt som jag har hund, älskar naturen, gamla övergivna hus, och upptäcksfärder. Jag har så oerhört svårt med att dels få kontakt med någon och sedan även klicka med personer, det känns lika konstigt, förvirrat och jäkligt bra så fort det händer. Våra hundar har också klickat, de leker, busar, äter och dricker tillsammans. Helt fantastiskt att se dem.

En annan kul grej som jag bara måste berätta... V29 och 30 har jag och pappsen hyrt en husbil som vi ska åka med till Trondheim, Lofoten, Nordkap och sedan finska sidan hemåt, en resa på ungefär 400-450 mil. Det ska bli så jäkla spännade och fantastiskt! Dessvärre blev jag tvungen att flytta på en planerad fjällvandring i norra Jämtland, men som det ser ut kan det bli fler grupper och där med en annan vecka, får se hur jag ska göra med det. Resan i Norge lär ju inte bli gratis direkt.

Nu börjar det även bli dags för premiärturen i tält.. Och faktiskt, det ligger ett tält på posten och väntar på mig. Ett relativt billigt som jag tänkte håller denna säsongen för att se hur både jag och Melisa gillar tält. Får ev bli ett dyrare till nästa år om inte detta skulle hålla.

Åter igen så vill jag påminna om pronomen. Han, honom, hans osv. osv. Jag är kille, man, pojke, gubbe och vill bli nämd där efter. Det är ingen katastrof om eller när det blir fel, men försöka kan alla. En sak till, jag är Melisas husse, inte matte.
Enormt jäkla mycket kärlek till er som försöker, respekterar och accepterar, det är ovärderligt.

Detta inlägg är skrivet i sängen med mobilen så ursäkta ev fel.
/Nim <3