Är precis hemkommen och där med helt slut i huvudet, men jag ska försöka göra ett så bra inlägg som möjligt.

Resan ner till Alingsås gick bra och som vanligt när jag och Shabina är ute på roadtrip har vi nästan för roligt. Vi var framme i god tid, vilket var skönt.

Fösta mötet var med läkare, Shabina var med in. Vi pratade om allt möjligt, men fokus var på hur jag var som liten, hur jag upplevde puberteten, sexuell läggning och vad jag tycker om sex. Vi pratade också om vad testosteron har för effekt på kroppen, vad som händer i och utanpå, vad som är bestående om jag skulle välja att avbryta med testo efter en tid. Och för den orolige, min personlighet kommer INTE att förändras ALLS, men i början kommer humöret kunna vara svajigt och jag lär bli ännu lättretligare än vad jag är idag, men vilken kille i puberteten blir inte det? Vi tog även upp sjukdomar i släkten samt min rädsla för nålar. Mitt problem med att gå upp i vikt pratade vi en del om, vilket jag kommer behöva göra innan jag börjar med testo. Penisar var också något vi pratade om, det var intressant. Mötet tog ca 1 timme och 45 min, kändes som 30 minuter.

Andra mötet var med socionom, där fick inte Shabina följa med in. Vi pratade lite om alkoholvanor i början, men mest var det om släkt, familj, vänner och relationer. Jag fick skriva vem/vilka som står mig närmast, berätta om vilka de är, hur vi träffats och vilken typ av relation. Fick berätta mycket om uppväxt och relationen till mamma och pappa. Fick också berätta lite extra om dem båda, hur de är, hur de vuxit upp osv. Detta möte tog ca 1,5 timme.
Nästa gång ska vi prata mycket sex, känsla och sådant, ser INTE fram emot det, men jag gör vad som krävs. Utredningen är igång och nästa tid blir preliminärt redan 11 februari, den kan komma att ändras för att passa ihop det med psykologen samma dag.

Som ni märker skriver jag ingenting om vad jag svarade och anledningen är enkel, det är privat och mycket är väldigt känsligt. Skulle någon av er läsare undra eller vara nyfikna så svarar jag mer än gärna på frågor, men så här i en blogg känns det inte bekvämt. Ja, jag svarar på privata frågor, men frågar ni ska ni vara beredda på ärliga, känsliga och kanske ev. pinsamma svar.

Efter mötena körde vi vidare ner till Göteborg, japp, jag körde själv. Var nervös som fan över att köra inne i centrum och självklart körde jag fel, men det löste sig och det gick hur bra som helst. Kände mig riktigt stolt. Väl framme checkade vi in på hotellet och som vanligt när jag bokar blir det galet. Jag trodde jag hade bokat ett rum med två enkelsängar, men icke. Det fanns bara en dubbelsäng så vi fick helt enkelt dela, tur att det hänt tidigare. Haha! Sängen var mjuk och skön, men ostabil. När man vände på sig svajade hela sängen. Frukosten var där emot perfekt, inget att klaga på alls. Efter frukost och utcheckning stack vi till Nordstan och bara för att gick vi till Dressman (min drömbutik att köpa kläder från) för att se om det fans något plagg som en är i närheten av att passa mig... Vet ni? Deras skjortor XS, slim fit sitter som ett SMÄCK! Jag testade även en kavaj och den satt också riktigt bra. Jag var så obeskrivligt lycklig. Vi härjade runt en stund, vid 12 tog vi en liten fika och 13 lämnade vi Göteborg bakom oss. Det gick riktigt bra att köra och kände mig inte alls trött, konstigt nog.

Vet inte riktigt om detta inlägg blev som jag hade tänkt, men jag är trött och orkar inte riktigt tänka klart, men det viktigaste... UTREDNINGEN ÄR IGÅNG! 

Jag vill avsluta med att tacka Shabina för stödet och sällskapet. Det betyder något så extremt mycket att vi kan vara så otroligt bra och nära vänner trots allt. DU betyder verkligen allt för mig. Glöm inte att tacka gubben din för att jag fick låna dig. ;)
En massa miljoner tack till pappa som betalade hela resan och som dessutom var hundvakt till mig älskade Melisa. JAG ÄLSKAR DIG <3

Just det, försäkringskassan... Inget har hänt! Tror inte ens läkarutlåtandet kommit in ännu. Så inga pengar där ifrån ännu. HEJA!

Jag skriver igen efter nästa resa till Alingsås.

/Nim <3

Jag borde egentligen börja med att be om ursäkt för att jag inte uppdaterat bloggen på ett halvår, men det orkar jag inte. Så.... istället säger jag att jag haft en helt fantastisk sommar till att börja med. Fantastiska resor, vandringar och naturäve...

Ber om ursäkt för att det inte blev något inlägg senast jag var till Alingsås, men det är inte mycket att säga om mötena mer än att mamma var med sist och pappa denna gång. Så nu är anhörigsamtal avklarat. Båda fick ungefär samma frågor. Hur jag vari...

Ja då var möte nummer fyra avklarat. Denna gång med socionom och som det verkar kommer det vara socionom jag kommer gå till en tid framöver. Vi pratade om min skolgång, från 0 till gymnasiet och folkhögskolan. Hur jag var, vad jag hade för vänner, hu...

Ibland orkar jag inte hantera grejen att jag är transperson. Snacket, tankarna, känslorna, rädslan, oron. Ibland önskar jag att jag kunde ta bort det. Att jag skulle kunna se att jag kunde fortsätta leva i den kropp jag har idag, men det kan jag inte...

Hur ska jag ens börja?År 2015 har varit så fruktansvärt kaotiskt och känslomässigt påfrestande på många sätt. Det är omöjligt att få med allt.   Några minus med år 2015 Jag har tillåtit mig själv att få en annan människa att känna mig värdelö...