Ber om ursäkt för att det inte blev något inlägg senast jag var till Alingsås, men det är inte mycket att säga om mötena mer än att mamma var med sist och pappa denna gång. Så nu är anhörigsamtal avklarat. Båda fick ungefär samma frågor. Hur jag varit under min uppväxt var fokuset helt enkelt. Ja, och så fick de tala om hur det kändes och vad de tänkte när jag bytte namn och kom ut som transperson.
Troligen blir 19 maj sista gången hos socionomen och sedan är det väntetid till psykologen i några månader, känns förjävligt.
Jag flyter mest bara med just nu, försöker få dagarna att gå. Måendet är inte helt stabilt, men det är ingen ångest åtminstone. Glömde medicin en dag, viket jag upptäckte när ångesten kröp fram dagen efter. Så nu vet jag att jag inte kan sluta med mina antidepressiva i alla fall. Ingen ångest så länge jag sköter och kommer ihåg tabletten.

Jag har hör och häpnad börjat umgås med en mycket trevlig människa, som likt som jag har hund, älskar naturen, gamla övergivna hus, och upptäcksfärder. Jag har så oerhört svårt med att dels få kontakt med någon och sedan även klicka med personer, det känns lika konstigt, förvirrat och jäkligt bra så fort det händer. Våra hundar har också klickat, de leker, busar, äter och dricker tillsammans. Helt fantastiskt att se dem.

En annan kul grej som jag bara måste berätta... V29 och 30 har jag och pappsen hyrt en husbil som vi ska åka med till Trondheim, Lofoten, Nordkap och sedan finska sidan hemåt, en resa på ungefär 400-450 mil. Det ska bli så jäkla spännade och fantastiskt! Dessvärre blev jag tvungen att flytta på en planerad fjällvandring i norra Jämtland, men som det ser ut kan det bli fler grupper och där med en annan vecka, får se hur jag ska göra med det. Resan i Norge lär ju inte bli gratis direkt.

Nu börjar det även bli dags för premiärturen i tält.. Och faktiskt, det ligger ett tält på posten och väntar på mig. Ett relativt billigt som jag tänkte håller denna säsongen för att se hur både jag och Melisa gillar tält. Får ev bli ett dyrare till nästa år om inte detta skulle hålla.

Åter igen så vill jag påminna om pronomen. Han, honom, hans osv. osv. Jag är kille, man, pojke, gubbe och vill bli nämd där efter. Det är ingen katastrof om eller när det blir fel, men försöka kan alla. En sak till, jag är Melisas husse, inte matte.
Enormt jäkla mycket kärlek till er som försöker, respekterar och accepterar, det är ovärderligt.

Detta inlägg är skrivet i sängen med mobilen så ursäkta ev fel.
/Nim <3

Jag borde egentligen börja med att be om ursäkt för att jag inte uppdaterat bloggen på ett halvår, men det orkar jag inte. Så.... istället säger jag att jag haft en helt fantastisk sommar till att börja med. Fantastiska resor, vandringar och naturäve...

Ja då var möte nummer fyra avklarat. Denna gång med socionom och som det verkar kommer det vara socionom jag kommer gå till en tid framöver. Vi pratade om min skolgång, från 0 till gymnasiet och folkhögskolan. Hur jag var, vad jag hade för vänner, hu...

Ibland orkar jag inte hantera grejen att jag är transperson. Snacket, tankarna, känslorna, rädslan, oron. Ibland önskar jag att jag kunde ta bort det. Att jag skulle kunna se att jag kunde fortsätta leva i den kropp jag har idag, men det kan jag inte...

Är precis hemkommen och där med helt slut i huvudet, men jag ska försöka göra ett så bra inlägg som möjligt.   Resan ner till Alingsås gick bra och som vanligt när jag och Shabina är ute på roadtrip har vi nästan för roligt. Vi var framme i god t...

Hur ska jag ens börja?År 2015 har varit så fruktansvärt kaotiskt och känslomässigt påfrestande på många sätt. Det är omöjligt att få med allt.   Några minus med år 2015 Jag har tillåtit mig själv att få en annan människa att känna mig värdelö...