Som rubriken lyder, idag var mitt andra möte med socialpedagogen och också det sista. Eller ja, skulle något jobbigt dyka upp så ska jag kontakta henne, men jag kommer inte få någon ny tid. Anledning? REMISS ÄR SKICKAD TILL EN KLINIK I ALINGSÅS! Anledningen till att jag fick remiss dit och inte till Uppsala är för att hon inte gillar Uppsala. De är för strikta och trångsynta och tydligen är inte deras rykte det bästa. I Alingsås ser de till människan, vad hen/han/hon vill. Där behöver man inte gå hela vägen. Med hela vägen menar jag att jag inte behöver göra en könskorrigering om jag inte vill och jag kan om jag vill avbryta behandling med testosteron om en sådan skulle påbörjas. Med andra ord, jag väljer själv!

I dagsläget vill jag inte ha penis, jag mår inte dåligt över att ha en vagina, men, som jag skrivit tidigare, jag vill fortfarande ha mörkare röst, mer maskulin kropp och jag vill att min menstruation ska upphöra, utan piller. Jag känner också oerhört starkt att jag vill ha bort mina bröst. Nej, jag har inga stora i dagsläget, men tillräckligt för att känna att jag behöver en binder och tillräckligt för att inte kunna springa topless.

Mötet idag tog inte alls lång tid, kanske 20 minuter. När hon sa ”Jag kommer göra så att jag skickar en remiss till en klinik i Alingsås...” ville jag hoppa upp och skrika av lycka. Hon tittade på mig och sa ”Det ser ut som om du kommer börja gråta snart. Är du glad, eller är det någonting annat?” Jag bara log och sa ”Jag är överlycklig!”. Efter mötet stannade jag till vid wienerkonditoriet precis som sist och på vägen hem dånade musiken ur högtalarna och jag sjöng, log och skrattade om vartannat. Jag är nog glad att jag åkte ensam denna gång. Lyckan var total, verkligen total! Det jobbiga nu blir den långa väntan på en tid. Har jag tur får jag en i höst, men troligen närmare vintern. Men jag ska försöka hålla humöret uppe så gott jag kan.

Ett litet tillägg ang. p-pillren. Jag äter dem fortfarande och ingen mens, inte ens en enda mellanblödning. Där emot enorma humörsvängningar vissa dagar och så fick jag se i tisdags kväll att brösten var aningen svullna. Det gjorde riktigt ont att se, men på morgonen var de som vanligt igen, tack och lov.

Jag vill innan jag avslutar passa på att påminna er läsare om att mitt pronomen är HEN eller HAN och att mitt namn är NIM.

/ Nim <3

Jag borde egentligen börja med att be om ursäkt för att jag inte uppdaterat bloggen på ett halvår, men det orkar jag inte. Så.... istället säger jag att jag haft en helt fantastisk sommar till att börja med. Fantastiska resor, vandringar och naturäve...

Ber om ursäkt för att det inte blev något inlägg senast jag var till Alingsås, men det är inte mycket att säga om mötena mer än att mamma var med sist och pappa denna gång. Så nu är anhörigsamtal avklarat. Båda fick ungefär samma frågor. Hur jag vari...

Ja då var möte nummer fyra avklarat. Denna gång med socionom och som det verkar kommer det vara socionom jag kommer gå till en tid framöver. Vi pratade om min skolgång, från 0 till gymnasiet och folkhögskolan. Hur jag var, vad jag hade för vänner, hu...

Ibland orkar jag inte hantera grejen att jag är transperson. Snacket, tankarna, känslorna, rädslan, oron. Ibland önskar jag att jag kunde ta bort det. Att jag skulle kunna se att jag kunde fortsätta leva i den kropp jag har idag, men det kan jag inte...

Är precis hemkommen och där med helt slut i huvudet, men jag ska försöka göra ett så bra inlägg som möjligt.   Resan ner till Alingsås gick bra och som vanligt när jag och Shabina är ute på roadtrip har vi nästan för roligt. Vi var framme i god t...